Om oss

KAPITEL 1. De första åren med Subalta

Subalternkåren inköper Subalta 1905.                                                              

 

1905  År 1905 inköptes från Malmö mest på initiativ av Waldemar Thott med bidrag från de flesta subalternerna på Kungl Svea lifgarde, däribland prins Gustaf Adolf, förutvarande tullkostern i Öresund ”Emy”, sedan hon av Thotts broder, sjökaptenen besigtigats och funnits vara i gott skick.

Båten blev subalternkårens egendom, men fick begagnas av dem, som bidragit till inköpssumman, även sedan de blivit befordrade, dock utan bestämmanderätt. År 1912 avstod dock subalternkåren båten till dem av kamraterna, som önskade deltaga i omkostnaderna för underhållet.

Båten levererades uppseglad till Stockholm för en summa av 1.000 kr. På sommaren 1905, då hon redan blivit älskad av de flesta av regementets subalterner, döptes hon till ”Subalta”.

Subalta emottogs förtöjd vid en kolpråm i Nybrohamnen och gjordes den första seglatsen med henne i vår ego med Mac Hamilton som den ende segelkunnige som befälhavare, Toll, Reuter, Cederström som passagerare. Cederskiöld, klädd i uniform, var till kollämparnas stora glädje, den som fick kasta loss förtöjningstrossen, sedan vi vänt stäven mot söder, och från kolpråmen avvinka oss. Segling till Waxholm, där middag intogs på hotellet. Återsegling till Waldemarsudde.

I Waxholm inköptes och skänktes till Subalta de första inventerierna (punchglas). Och skänktes av Toll en flagga.

Då ingen loggbok fördes förrän 1908 är anteckningarna 1905-1907 ofullständiga. Inom ( ) är mina anteckningar efter minnet.

1905 28 aug. Beredskap vid unionskrisen med Norge.  (Anteckn i loggbok efter seglingar 1-27 aug)  Frisk vind till Stockholm (Waldemarsudde) (Under föregående segling daglig telefonförbindelse med kasern med anledning av unionsuppgörelsen.)

1906 Ingen båt utan betalda räkningar

Subalta hade under vintern legat vid varvet på Bedarön vid Nynäshamn och blev ej färdigrapporterad förrän första lördagen i juli, då ett stort muntert sällskap begav sig ut till Nynäs för att börja årets segling. Däcket var så nymålat att gummisulornas avtryck i färgen kunde glädja oss hela sommaren. Men varvet ville ej släppa båten förrän betalning erlagts, och vi hade så mycket pengar med oss att vi kunde göra oss oskyldiga. Båten fastslåstes av varvsägarna vid bryggan, och vi, som ej kunde göra något för att slippa loss, då sommarnattens stora lugn – fullständigt vindstilla – rådde. Vi kunde endast oroa varvsägarna då och då genom att gå och rycka i kettingen, varmed vi voro fastlåsta. Men på morgonen blev det bris och för att komma iväg, så lånades pengar av Claes Lagerberg, räkningen betalades till största delen och så bar det iväg norrut.

Inspektionsresa 1908, von Rosen manglas av bommen                                 

samt ovett på pingstafton.

 

1908  maj. Claës Lagerberg, Reuter, Cederström, inspektionsresa Hästholmen-L.Wärtan-Hästholmen, vid Blockhusudden orkanliknande by. Allt släpptes. Drev vi bakom Hästholmen.

Segling i frisk vind över Trälhavet, Saltsjöbaden till Hästholmen. Vid Runmarö manglades Nils von Rosen först över fläsket och potatisen av bommen. och hamnade han sedermera i äggkoppen. 

 Pingstaftonen. Hästholmen-Lindalsundet. Breitholz med fru, Cederström, Reuter, Eklund. Cederström och Reuter ovettiga mot varandra. C. rasande. R. minst lika rasande. ( undra på det, då C. befallde R. hoppa i land och göra fast Subalta vid en sten, som vi höllo på att driva på; d v s han ”gjorde fast stenen vid Subalta och ej Subalta vid stenen”. Kallt nattetid.

KAPITEL 2. 1909-10

Pingstseglats mot Almagrundet 1909 med middag i Sandhamn.     

 

1909 29 maj. Pingstafton     (Silfverstolpe)

Silfverstolpe, Leijonhufvud, Reuterskiöld, af Edholm, Virgin och de Laval, hunden Muck samt kalfaktorn Eklund, till sitt sätt och framför allt utseende en förskönad upplaga av Gyllenkrook, varför han ock benämndes Krook, startade vid 4-tiden på em. för förlig vind från Hästholmsvarvet. Rollerna fördelades på följande sätt:

Chef utan makt och myndighet :Pinnen   Leverantör, utan uppbördsmannaansvar : Calle ( med beräknad mat för fyra utspisade han 7 ½ ! )    Kapten på Subalta och navigationsofficer : Reuter

Generalstabsofficer, omöjlig till allt arbete: ( med skyldighet att vid framtida tillfällen alltid  medhava 2, but. Cederlunds söta) : Eje    Sångare, servitör och ankarstock (dvs. skötare av ankaret). De la Wahl. Kock och förrådsofficer Virgin.  Odeur: Muck.

Nattfösaren, två liter punsch och något whisky intogs vid Sollenkroka kl. 11 em. Leverantören, Sångaren, Generalstabsofficeren och Chefen spelade bridge och utförde härliga trubadurer.

30 maj. Revelj kl 2. fm. Seglats kl 4 fm. Frukost kl 7.30 fm, då chefen återuppvaknat. Sandhamn förbi! Mot Almagrundet! Dyningar och rullningar! Solsken och vind i seglen! Ljudbojens dova klämtslag liksom sörja eller klaga, då ”Krook” i diskbaljan lämnar de sista resterna av Calles superba frukost. Bridgemännen ordna sig och spelets liksom havets vågor gå höga , men då de Wahl istället för att ge oss kort, ger upp en spy/och? avbrytes spelet. Eje bleknar och blir blå i pannan, leveranrören tar sig om näsan och vid Almagrundets pittoreska skepp vänder Subalta åter mot fosterjorden. Orakade och oputtsade?, mosiga och ambrosiga? intogo vi middag i Sandhamn. Pinnen var mallig i pipen, Calle kastade? fastande och Reuter grinade som en solvarg. Virgin söp, de Wahl sjöng och generalstabaren gav ånyo lysande prov på sin oanvändbarhet i allt slags praktiskt arbete. Ånyo inmundigades 2 liter punsch, ty Virgin fyllde år och pingst, hänryckningens tid, var inne. Efter en allmän avskedsvisit hos påven i Segelsällskapets klubbhus, sannolikt öns högste potentat, lättade vi ankar för att vid 11-snåret – efter en ljuvlig aftonsång – somna vid Östra Skägga i Lindalssundet.

31 maj. Annandag pingst.   Tidig revelj, dubbla frukostar och ett briljant humör! Pinnen släpptes med Mucki i Waxholm. Återstoden kryssade glatt till Hästholmsvarvet. Samling på ”Lady Frederich”. Calle strejkade, men mottog i nattens morgonljusning från kvintetten följande iltelegram: ”Den hostar inte fastande, som är mallig i pipen”.

Pingsten 1909 hade gått att intaga en rangplats bland glada minnen på Subalta.

                                                                                                                    P-n.                    


 

Lustsegling och grundstötning 30 juni.

 

30 juni  (utdrag ur loggboken )  (Silfverstolpe)

Pinnen med Broder och Svägerska samt gasten Sjöblom lättade ankar kl. 3 em. ….med Waxholm som mål.--- Ankomst till Waxholm kl 8 em. Middag på hotellet.--- Ankomst Furusund  2 juli  kl. 9.30 em.—3. juli. ---  Lustsegling (med Pinnens släktingar) till Kapellskär. Åter i Furusund på kvällen. Passeringar:    1. Höll på att ej på morgonenen komma från ankarplatsen. En halvtimme göra.                                               2.Pinnens telefonbud till messkalfaktorn Fetknopp missuppfattas så att Dalarö förväxlas med Furusund. Långvarigt trassel. 3. Vid Blidösunds mynning, just då som Subalta vänder, springer fockskotet, vändfarten är borta, två ruskprickar vinka sitt välkommen och en gul fenbåt har för avsikt att segla på oss. Sjöblom fäller det bevingade uttrycket: ” Har man inte vändfart, kan man inte vända utan göra både sig och båten olycklig.” 4. Vid återkomsten till Furusund går Pinnen på grund och efter 3 ½ arbete med åror, stakar, ankare, motorbåtar, svallvågor och välvilliga människor äro vi åter flott. Under tiden har Calle Leijonhufvud, Nils Rosen och Virgin anlänt till Furusund, utan att finna våra spår. De lägra sig under en timmas tid  på en brygga, under livligt samspråk med den numera avsatte fan (vem?SM), varefter de intaga punsch på hotellverandan. Under nattens senare del utvecklar sig ett mondänt liv Furusund. Calle dansar med en liten fru, Pinnens broder med fru Nalle Halldén, Pinnen med ”La Sylphide” från Furusunds demimonde, Virgin köper mat och Nils bjuder upp svägerskan, artigt frågande ” Får jag lov att dansa nästa dans med Fru S-e eller ska vi gå och lägga oss?”. När Calle sent om sider och sist masade (asade?) sig ombord Tvang ? han Pinnen (L.C. p.p.k) att stiga upp och dricka ändå mera punsch. ---- 

 

Rolig sommarseglats 18 juli. 

Lördagen 18 juli  (Silfverstolpe)

Kl. 10.05 fm. start från Waxholm med följande 9 ½ personer:  2 ½ Uggla, Pinnen, Calle, Reuter, Ceder och 3 Rosor. Detta var Calles matberäkning. I övrigt indelades sällskapet sålunda:  Chef med vanlig makt: Pinnen  Leverantör och mallig pip samt franskt smakråd: Calle.  Navigationsofficer: Reuter  Allmän hjälpreda: Nils   Yngste underlöjtnant: Putte Cederschiöld   Celeber gäst (ev. gast) Ugglan.

Vinden var hård nordnordost, som hårdnade till mot aftonen. Humöret var utmärkt. Uggla och vinden vräkte sig omväxlande. Ibland båda herrarne samtidigt. Reuter fick en underbar idé att konservera madrasserna ,med saltvatten. Möjligen var hans strävan även att konservera Pinnen, som låg på ytterkant. Vid 2-tiden nåddes Mjölkön, där Uggla skulle utspisas mjölk (i själva verket blev det brännvin och yhl) el ”mjölk”. Underlöjtnant Cederschiöld fick klättra upp i masten och ordna någon sladd, vilket utfördes – tyvärr utan fotografering. Vi badade och lögade oss lika många gånger, som vi tänkte taga supar till middagen. Minst halva sällskapet, däribland Uggla, Calle, Pinnen och Reuter förvärvade sig rätt till ”lilla manasse”. Härligt! Middagen var som vanligt utmärkt. Humöret, vinden och byarne tilltogo märkbart efter middagen. Calle morskade upp sig, blev malligare än vanligt i pipen och satte sig vid rodret, Reuter ville inte släcka på piken, Uggla blev – allt efter som vinden morskade upp sig – alltmer munter och tystlåten, den ”yngste” försjönk i en lättjefull dvala, härvid    tidtals? sekunderad av Pinnen och Nils njöt av att supa – han njuter alltid därav , denna gång var det emellertid havsluft. Alltnog från Mjölkön gick färden mot Tages Torsby under en trevligt byig och ihållande mycket frisk vind.  

(Cederschiöld tar över skrivningen)  Förtydligande tillägg: Som den med verkliga förhållanden något obekante läsaren möjligen torde få en skev uppfattning av ovan relaterade förlopp särskilt med avseende på ovan ganska sällan nämnde Pinne torde ett par förtydliganden vara nödvändiga.     I raden  ”Uggla och vinden vräkte sig omväxlande” skall vinden vara en pseudonym för Pinnen. De återstående vräkningshistorierna förstås då lättare. Reuters tilltag var nog enda sättet att få liv i Pinnen, som efter de tre små – stora suparna med mjölk på morgonen var något orörbar och på sätt och vis samhällets fiende.

Tillägg till tillägg: (skrivet av Silfverstolpe)  Föregående s.k. förtydligande tillägg, skrivet av Underlöjtnanten med all den fantasi, varmed han mäktat åstadkomma sitt opus – det enda som han under em. uträttat, - torde ej för de med förhållandena bekanta behöva något bemötande; de obekanta åter ger jag fan.

Kl 7 em. nåddes Tages efter en härlig seglats.                Au revoir    P – n. 

                                                                                 

Segling Dalarö-Sandhamn 24-25 juli.

 

Lördagen den 24 juli  (Cederschiöld)

Kl 3.30 em. embarkerade å Express för färd till Vaxholm: Reuterskiöld, Cederschiöld, Cederström, Nordenswan och underlöjtnant N. v. Rosen.

Underlöjtnanten begick supen så kraftigt, att Gustaf fick betala de flesta. I Vaxholm provianterade Hugo I och Nils med den sedvanliga beräkningen: 9 personer, därav 3 Rosor. Ombord fördelades rollerna sålunda: Chef med mera makt än Pinnen: Hugo I.  Allmän odåga ò tjåkholnikare? : Hugo II. Navigatör, dock mäst mallig pip: Gustaf.  Handhavare på förtjänstfullt sätt av båten: Arthur, Yngste underlöjtnant, matvrak och l.l. s.s.p. : Nils.  Gast, dock ej så celeber men nyttigare än Ugglan: Arvid.

På grund av Hugo I:s omsorgsfulla sätt att fästa ankaret, måste vi först ramponera en bättre lustkutter innan vi kunde lämna Vaxholm (Telefonen till Vaxholm torde även för någon tid framåt vara oreparerad)  -  5.30 em. lämnades Vaxholm och därmed båtshaken. För laber bris stävades? Stegsundet och Lindalsundet framåt. 

Nils inbjöd genast den avsatte som celeber gast och umgicks sedan flitigt med honom, under natten dvaldes de på samma sofsäck, livligt samspråkande. Kl 10.30 em. ankrades i Sollenkroka-viken och efter supen, yhlet och l.l.p.i.(s?).s. insomnades, varvid Arthur resolut snarkade på gammalt hederligt svenskt sätt, under det Hugo I lekte liten avrumpad bogserbåt med pråm.

Den 25 juli. Kl 3.30 em. väckte Nils den avsatte, svaveloset förnams då tydligt.  Kl 5.30 vroko sig chefen och o navigatören på däck samt satte med gastens tillhjälp Subalta i gång, varefter de andra herrarna långsamt asade sig upp, underlöjtnanten sist.   Kursen sattes på Dalarö, frisk kryss, varvid Nils tack vare den odelade uppmärksamhet han ägnade oss andra, lyckligt undvek allehanda stenar och stränder. Hugo I, som förra veckan enligt Arvids utsago, ”hikat? skit”, var denna dag malligare i pipen och snärtade med daggmasken.     Kl 9.30 fm. vändes vid Franska stenarna och kursen sattes för frisk medvind mot Sandhamn. Stilla frid, föga tal, dock tillkallade den yngste sin vän djävulen, då han i längden fann det ensamt.

Kl 10.30 fm. ankrades vid Marskubb?, där vi lögade oss (Hugo I fick verkligen en vit, ren fläck på ryggen) samt utspisade varandra. Nils, som bedyrade, att han avskydde brännvin, lyckades dock övervinna sin motvilja för pilsnern o svepte två. Borstar du kink, va?  Kl 12.15 var Nils mättad, varför vi åter kunde fortsätta mot  Sandhamn, som dubblerades kl 1.15 em. Öppna havet å dess fasor vinka, farväl  o loggbok, möjligen ock den goda frukost!    Efter ungefär en timmes härlig seglats åt havs ankrades kl. 2.05 em. i Sandhamns båthamn, och sällskapet skrudade sig för landgång. Poseidon undvek denna gång för ovanlighetens skull påhälsning. Dock tur för Nils att Bob ej var med.            Hugo II

 

Kl 3 em visit hos Ulla och Stig; Nils kunde ej på grund av sin moral medtagas (se den 3. Juli) utan kvarlämnades på båten.       Kl 4. Em väcktes han med stenkastning och Hugo I och Gustaf bytte om, Gustaf för femtielfte gången, nu i smoking, kl. 5 em utfördes/visades?  å hurrades de av de övriga, som begåvo sig till middagen å Express.

DS   (skrivet av Cederström)

Hugo I och Gustaf C förde Subalta till Sollenkroka under tiden torkande det stora klädesupplaget ombord. Härmed väckte Pinnes spens en viss uppmärksamhet på grund av dess synnerligen tilltalande och mögliga yttre. Ankring kl 9. Em.

 

Vårsegling 11-12 juni 1910. Cederschiölds karaktäristik av

kamraterna.  

    

Lördag 11 och söndag 12 juni. (Cederschiöld)

Kl 4 em. lättade Subalta med ett synnerligt förnämligt sällskap ombord ankar, okända öden tillmötes. Hugo I, Hugo II, Gustaf C, Eje, Oskar o Nils, som trots sin vana att hålla de gifta för förnämligast dock av de övriga ansågs och även behandlades som yngst. Rörande Eje se 2. Punkten i protokollet för pingstseglatsen.

Subalta företedde vid ankomsten en synnerligen ren och tilltalande anblick. Tyvärr kan detta inte sägas i fortsättningen. Oskar satte sig snart till rors för att bespara de andra detta ansträngande arbete. Trots detta ivriga och utan tvivel påkostande arbete fann han dock tid att kraftigt påpeka middagens snara iordningsställande, varför Nils utan att knota förpackade sig ner till ned till fotogenköken. Tack vare hans i någon mån obevandrade kännedom om dylikas användning – fotogen är nämligen nödvändigt för att få desamma att brinna – tog middagen någon tid, vilket väckte Oskars livliga protester. Middagen i övrigt över allt beröm, Nils bevistade pro primo det stora gemensamma smörgåsbordet och svalde därvid 2 à 3 – lågt räknat – supar, pro sekundo mobiliserade hemligt en diner i kökskabyssen och tärde pro tertio under förevändning att inte hava erhållit någon mat en ny middag efteråt varvid suparne och skedbladen filbunke älskligt omvexlade med varandra. Nils matprinciper voro de vanliga: ” Två för Oskar och mig och en för de andra”! Efter middagen blev stämningen så pass matt att Oskar utan allvarligare påföljder vågade framkomma med påståendet, att han, om han skulle tagit anden? i Waxholm ej skulle vågat äta middag utan oroligt irrat på stranden för att ej försumma oss. För läsaren av denna bok må det vara nog sagt att samstämmiga vittnesbörd från fullt sakkunnigt håll intyga att hans 33-åriga föregående verksamhet i alla avseenden visat att detta hans påstående varit, är och förblir en omöjlighet. Eje, som tyckte det gick för långsamt rodde en förtur, inbjöds och förplägades längs stränderna av allt manligt, men tyvärr skyddes av kvinnliga element trots ivrigt bemödande och trots medhavda tjusiga Gustaf.

Som brisen emellertid friskade i hade han ett styvt arbete med att uppnå Subalta och torde detta väl hava bidragit till att kalmera en del av hans känslor ehuru det nog uppretade i någon mån andra av desamma. ½ 12 em. sänkte sig äntligen fridens ängel över Subalta, förankrad i Lindalsundet och snart hördes i nattens stillhet endast den försiktigt nog på däck längs fram i fören placerade Nils´andra seglare och båtar varnande snarkningar. Lanternorna behövdes sålunda ej tändas.

Söndagens morgon sen revelj. Härligt bad, dito frukost, varefter lättades ankar och styrdes mot Saxarfjärdarne. Hugo I, som dagen innan i någon mån bortlagt sin skällande ovana hade nu med förnyad kraft återfallit i densamma och förde ett friskt kommando, hövligt uttryckt. Eje sysslade från tidigt på morgonen även denna dag med någon butelj, som han påstod innehålla saft; i betraktande av dess flitiga användande och därav följande syn- och hörbara taflighet, betvivlades dock detta starkt av de övriga.     Kl 7 frukosterades. Kl. 7.30 ó 2 började Oskar tala om lunchen, varvid Nils blygt dock med ett par tre kraftigare hjälpord yttrade, att han inte brydde sig om ”honom”. Oskar hade nog förstånd att ej framkomma med något dylikt. Faktum är emellertid att någon, kanske några lät(o)       detsamma i avsevärd mån förminskas vid lunchen. Denna, härlig i åminnelse, intogs vid 12-tiden efter ett bad, där Nils trots tillkallande av flertalet kända och okända potentater över och under jorden i broderlig förening drog ett mycket kort strå i kampen med en ångbåts vredgade svall. Det hela målas bäst med Diski (Drakes)* bekanta uttryck ”Skvalp”.   Efter lunchen avdomnade samtliga, Reuter och vinden däri inbegripna, Oskar med brännvinet assomnade.

Kl. 2 em. vaknade Oskar och fordrade absolut nytt bad, vilket även exekverades trots Ejes och Nils livliga protester. Neptun = Oskar steg ur och i badet ideligen, ideligen och företedde därvid en sådan anblick att han skrämde allt levande från vår närhet. Nils var ännu ej nog nykter för att bada. Vid avfärden från badstället skötte Eje navigeringen och trots de mäst välvilliga och olikartade råd måste  tyvärr konstateras att hans skicklighet i denna gren ingalunda befanns sig på den höga ståndpunkt, man kunde hava rätt att fordra av en generalstabsofficer, även om förturen för tillfället är avsagd. God vind o slö gask ombord. Nils blev härunder plötsligt sjuk   - försvann under däck och utmedicinerades med en sup, varefter han åter vart all right. Förbaskad simulaker!  Hugo I greps av rengöringsfeber spolade allt, kappsäckar m m., men lyckades ej själv bli ren. Om sanningen härav betvivlas, se hans fingrar!    Vid 4-tiden konstaterades att Ejes butelj verkligen innehöll saft. Härefter tilldrog sig intet utöver det vanliga, Hugo skällde, II skrev, Eje seglade och Gustaf pepprade Eje, Oskar sov och Nils talade populärt. Kl 4.30 em. landades vid Sjöbloms och hade då Nils berömda schal (vad avses?SM) åter fullbordat en intressant resa.                       Hugo II

*troligen avses kapten Gösta Drake

 

KAPITEL 3. 1911.

Grundstötning i hög sjö 8-9 juni – bogserbåten Sigrid undsätter

och Rosen krossar ett finger.  

 

Torsdag 8 juni. (v. Rosen). Rosen, Moberg (I 2) och Petri (I 4) embarkerade kl. 5 em. för att under ett par dagar dels hängiva sig åt studiet av Vapenlära, dels segla, två ganska svårförenliga sysselsättningar. Ankring efter en kort seglats kl. 5.30 em. i Skvallerhamn.

Den 9 juni. Allvarliga betraktelser över orgelbössor och modernaste kulsprutor, över Dreyses1) uppfinningar och Langlois teorier, över Puffoka kulan, och utvecklingen av fältkanonfrågan i Grekland m. m. till kl 5 em.då de teoretiska spekulationerna kastades över bord, samtidigt som kampen för den materiella tillvaron och för Subaltas vara eller icke vara började på fullaste allvaret. Vid utseglingen från Skvallerhamnen råkade nämligen Subalta tack vare sugningen av det nordostliga svallet vägra i vändningen och drev trots de mest intensiva ansträngningar att förebygga en grundstötning rakt ned mot bergsudden. En kabel utlades med otroligt besvär i den höga sjön till närmaste kobbe och när den stramades tycktes Subalta vilja röra på sig, men trossen sprang, och läget syntes hopplöst. Moberg sändes ut att hämta hjälp från Nynäs och de andra iakttog med bävan Subaltas hugg mot stenhällen. Men det kära skrovet höll och snart syntes hjälp anlända i form av bogserbåten Sigrid. Signalofficeren hissade Subaltas fina nya flagga som nödsignal (första gången en dylik svajat från dess stolta mast) och en ångvissla hördes till tecken av förståelse från ”Sigrid”. Efter en stunds arbete var Subalta flott och räddad med en obetydlig läcka. Vid infarten till Skvallerhamn, varifrån Moberg ännu ej hunnit bege sig, råkade undertecknad få vänstra handen in i storskotet och ena fingret krossat, vilket just ej bidrog till att få Subalta i ordning efter grundstötningen. 

  • tysk uppfinnare och gevärskonstruktör

                                                                               

Den längsta seglatsen i Subaltas hittillsvarande liv 2 - 28 juli.                   

Inleds söndagen den 2 juli - En skön, ensam kvinna i drivande båt undsätts.  (”Pinnen” Silverstolpe) (utdrag)

 

Efter att färddeltagarna under lördagen på skilda platser (Operakällaren, Anglais, Malta ?, Bernspalatset, Södertälje) hade njutit av de fröjder som den 1. I varje månad kan erbjuda, uppringde Pinnen på söndagen i arla morgonstund Uggla, Acke, Stjernspetz och väckte Hugo I för att samla sällskapet för seglats. Vädret var mulet, men a little windy, brännvinspluntorna fylldes och avprovades, knapparna syddes i byxorna – med en cigarrkopp  som fingerborg – smörgåsarna breddes och i en i sista stund efterlängtad spårvagn hunno de tre äldsta att just anlända, när Saltsjöbadsfärjan lämnade Carl XII:s torg. Färjan backade och så kom vi med. I Saltsjöbadens hamn låg Subalta insnärjd bland bojar och fenbåtar1) – den ”flygande holländaren” hade flugit bra       omkring i hamnen – men så småningom kommo vi iväg. Acke hade dagen förut följt Hübner på hans Canossafärd till Herrborum med påföljd att han på söndagsmorgonen varken kunnat äta eller medtaga mat. Uggla skulle bara dricka vichyvatten. Som vanligt fördelades rollerna så:

Uggla: oanvändbar gast   Stjernspetz: användbar gast    Pinnen: chef utan makt, men med myndighet, Nordenswan: arbetsmyra av det s.k. drönarsläktet och så Reuterskiöld.

Regnskurar kommo, 15-öres litteraturen av Ugglas ”halv-oskulds”-modell slöks och i skafferiet anträffades skinka, brännvin, jäst öl (för gästerna) potatis och kaffe. Alla planer på vichyvatten –lades?och i stället funno vi hamn vid Ramö, lagade härlig lunch och njöto av livet.

Två andra båtar och en motorbåt använde samma vik. I den ena båten satt en ensam kvinna med sin hund- mannen var avsides att bada – då plötsligt kvinnan började ropa, hennes båt drev, och som ridderliga gastar störtade sig Hugo och Acke i lillbåten. Båten infångades; vi märkte att Hugo ansträngde sig -hunden luktade honom ideligen i ändan – och då uppträdde- 1. Tu, 3! – den svartsjuke, i hast klädde äkta mannen och de ridderliga gastarna avdröpo, konstaterande att kvinnan var sjön (sjöterna!).     Ånyo till seglats! Härlig bris, strålande sol och Uggla kände sig som en spygatt eller spygast. Historier av mera lättsmält art avlöste varandra och Dalarö vinkade som mål. Klockan hade då hunnit bliva 5. Vid det laget trampade jag sönder en fönsterruta, á la Nils.

Kl 5.30 i hamn vid Korsholmen. Nu väntar oss en lätt sommarmiddag och en härlig hemfärd. Stjernspetz, som tar ut sina värsta fläckar på kläderna med nya nagelborsten, är utnämnd till Subaltas hovleverantör i nagelborstbranschen.                                                                                                                                                              

                                                                                                                                 Pinnen                                                                                                                                       

1)Fenliknande köl på kappseglingsbåtar.

 

 

 

Erövringen av Sävö och bryggdans.                                                                        

 

Torsdagen den 27 juli  (utdrag) (Silfverstolpe)

Revelj kl 7.30 - 8 fm. Ankarlättning kl 9 fm.(ombord: Reuterskiöld, Silfverstolpe, von Rosen och af Edholm). -------- Kl 11 fm  - 1 em. besök vid Oxelösund, lunch m.m. På em. började ett sakta regn, som på kvällen upphörde. Vi hade föresatt oss att gå igenom Sävösund och vinden rack nätt och jämt. På klinten, där lotsens vaktstuga ligger, var samlad en bra nog stor familj; män, kvinnor och barn. Kvinnorna voro den vita, gröna, blåa och svarta, vilka satte händerna för ansigtet, när vi bekikade dem. Lika bestämda som vi först varit att gå till Källvik, lika bestämda blevo vi nu i en hast att stanna vid Sävö. Vi läto Subalta ankra i en vik, öppen för vindar och vågsvall. Vi inmundigade en den läckraste lördagsmiddag, läto Subaltas flagg gå ner under dånande salut, klädde oss i vida?, vita kläder och gingo i land för att erövra Sävö.

 

På mindre än en kvart var fästningen tagen, männen hade lupit bort, kvinnor och barn voro kvar. Segrarna hyllandes med piglockets toner och dans på bryggan. Bakom bryggan låg en stuga – sjöstuga – med fyra bås. Flickorna i familjen, som befanns vara ett pensionat, voro fyra, alla söta och trevliga, en från Stockholm, en från Nyköping, en från Vesterås och en från Finland. Vi erövrade i ösregnet var sitt bås och var sin flicka. Nils tog Vesterås och satte sig i det gröna. Pinnen återerövrade Finland och hamnade i sjöboden, Reuter tog Stockholm – Rådsturättens fjärde avdelning – och lade beslag på snickarboden och Eje slutligen tog Nyköping och erövrade tjärboden, med påföljd att han hade rödfärg på armbågarne, tjära i ändan och salpeter på knäna.

Kl. 9 hade vi gått i land och kl 12 voro vi åter på Subalta. Och när vi druckit punsch och diskuterat dagens ”on dit”1) och blivit färdiga att koja hade det redan blivit

  • prat, skvaller

 

Fredagen den 28. Juli

Kl. 9 lättades ankar och under salut lämnades Sävö med ”hela familjen”. Flickorna hade bjudits på seglats, men ”Sävö harem” var ännu ej uppstiget, så vi gåvo oss ensamma i väg. På grund av telefonsamtal, bekantskaper i Stockholm m. m. visste då flickorna att Pinnen var skribent, som murvlade i St.D. Reuter brukade gå på Skansen, Eje var generalstabsofficer med namn kapten Hazelius samt Nils, bördig från Skokloster och släkt med Brahes. 

När vi kommit iväg tog Nils av sig Vesteråsskruden och livet på Subalta återtog sina gängor.

------ Vid 12-tiden, då Nils och Eje sutto vid rodret kom den efterlängtade bris, som en kvart före 3 lade oss för ankar i Nynäs.

En angenäm period i Subaltas liv är därmed till ända, den längsta seglatsen sen skrovet kom i I 1:s ägo avslutad.

 

Vi återvända:

Pinnen till hovtjänst 2)

Reuter kanske till ny seglats

Eje till fältövningar i Vikbolandet

Nils- till att ordna sin systers bröllop

Och Olle till sin pappa

Ni strös för vinden som agnar!

Till kropp och skäl oss då gagnar

Det friska mod, som närts av vågor salta

Om bord på dig, vår älskling. Tack Subalta.           Pinnen

2)Adjutant hos H K H Kronprinsen

Segling med gäster samt nachspiel med bad. 

                                                  

Lördagen den 5 augusti           (Reuterskiöld)

Nils von Rosen ombord. Segling med Ejes delvis förnyade harem, vilket dock kördes iland (då Hugo I väntades) efter att hava fållat och märkt flera dussin (det var flera dussin endast i damernas tycke) handdukar åt Subalta. Då Hugo I ej kom med 1-tåget seglade Nils med Bonde K.1 och Peyron K.2, till middagen (tydligen till Nynäshamn?SM), då Hugo I uppenbarade sig.

Middag med Peyrons och därefter dans i badanstaltens gymnastik.

Nachspiel ombord: bad med damerna styrbord och herrarna babord om båten, varvid Karin Lagerberg tog miste på styrbord och babord (Loggbokens enda medvetna lögn, då damerna badade i badhuset och herrarna vid båten). Det var mörkt, ty månen gått ned. (Badet är Nynässkvallrets sätt att berätta därom).

Supé bestående av hårt bröd, pickles från Vestervik, vatten och punsch.

Subalta har eget liv.

 

Lördagen den 26 augusti  ( af Edholm)

Hugo I, Waldemar och Eje samt ga(rdi)sten Karlson mottogos kl. 6 em. av Subalta, som visade tydlig glädje över återseendet. Hon hade nämligen icke befunnit sig fullt tillfreds i Sjöbloms trånga hamn efter sommarens seglatser å de vida haven. I förargelsen hade hon petat masten av en liten segelbåt som olovandes låg inom räckhåll för hennes tjusningskraft. Därjämte hade hon lagt in väl mycket våtvaror för att trösta sig över beröringen med sötvattnet i Vaxholm och var nu betydligt l.l.p.p.k. Tack vare Reuters energi befann hon sig snart i sitt gamla förnämliga skick och i glädje häröver gjorde hon genast två skutt på gryndan utanför hamnen, men omedelbart därefter vände hon stolt aktern mot staden. Då var klockan 6 slagen. För en laber syd gled Subalta sedan in i Stegsundet, där farten betydligt sackades men dock var nog för att långsamt driva henne genom det trängsta hålet och skulle den även till vår glädje väl räckt till att ramma den Sachska motorbåten, om icke dess oförskämda styrman till sist fått klart för sig, att han skulle veja för en segelbåt. Kl. 9,0 ankrade vi vid Grinda, där senare tvenne båtar upptäckte oss frågande efter Gulungen, tydligen syftande på att Subalta tillhörde Gula gardets officerare. 

 

 

Sista seglatsen 1911.     

Söndagen den 17 september       (Reuterskiöld)    

Reuter, Lilliehöök och Klingspor foro med Östanåbåten kl.8.30 fm. till Waxholm, förgäves spanande efter Eje, Stjernspetz och Adelborg, vilka tycktes på Danspalatset m fl ställen njutit av fröjderna i allt för hög grad för att orka lufta av sig dem dagen därefter.

     Sjöblom engagerades för att taga hand om båten ifall den svaga västliga brisen ej skulle föra Subalta till Hästholmen. Subalta hade under sin vilotid funnit den för lång och varit på egen hand opp på stranden, varifrån Sjöblom lyckades återföra henne till hennes rätta element endast genom att kantra henne, så att vattnet gick opp till kajutataket varigenom kölen släppte sig tag. Waxholm måtte hava en förfärlig dragningskraft på henne, ty farten därifrån är ringa.

    Det visade sig vara välbetänkt att medtaga Sjöblom, ty vi hunno endast till Lidingöbro värdshus, då det annalkande mörkret och den försvinnande vinden tvungo oss att kasta ankar utanför värdshuset och kvarlämnanade Sjöblom begiva oss till staden.

 


 

Måndagen den 18 september

Sjöblom seglade med morgonbrisen Subalta i hamn vid Hästholmsvarvet, varifrån undertecknad med hjälp av två gardister hemtade alla inventarier till Grevturegatan lördagen den 21 oktober.

    Och härmed var seglationen för sommaren slut.

  1. Rtr

 

 

KAPITEL 4. 1912.

 

Midsommarseglats 20-25 juni                                                                                 

 

Fredag 20 juni (utdrag)  (skrivet av    )

Anlände Nils R., Peyron, Petri och Moberg till Nynäs för att låta KHS samlade damm blåsa bort under några dagar. Tjocka hindrade avseglingen. -----Kl 8 fm den 21 juni avfärd.-----

----passerades Gunnarsstenarna. Därifrån iakttogs kl.1 Drott 1) antagligen med D.D.M.M. ombord, på väg från Öland till Stockholm.---

---Kl 05.20 möttes torpedbåten n:r 75 inne i Nynäs med bl a kapten Drake ombord (efter avslutad landsstormskurs).

 

Den 22 juni    (Cederskiöld)

Hugo ! och Gustaf anlända på em. till Nynäs för att proviantera och iordningställa allt för midsommarseglatsen.  Därför avtågade de till anhalten för att emottaga den tredje dock mindre nyttiga seglaren Hugo II, som anlände i sällskap med den oljudförande Claes vid pass 11.30 em. Sålunda förstärkta avtågade denna i ordets egentliga bemärkelse förnämliga trio att embarkera Subalta, som låg väl förtöjd i Fagerviks hamn. Efter en del  - i – och urlastningar i olika båtar mellan

1)Örlogsflottans chefsfartyg och kungajakt

ovannämnda sällskap och Nils med grevinna samt en fullkomligt obekant främling, tysk eller engelsman, vilken flitigt övades i att hoppa i och ur båtarna, hamnade trion i Subalta, där omedelbart segel hissades, punschen framdukades och diskussionen påbörjades. Efter några trevliga timmar kojade Hugo II till 1.30 fm. uttröttad av föregående arbete, Hugo I tog vakten och seglingen fortsatte hela natten med Gustaf även en stund vid styret. På morgonen

den 23.

Voro de andra två tidigt i selen, men den onyttige kunde först efter flera bevekande påstötningar om att kaffet väntade, förmås att lämna Morfi ljuva armar och ägna sig åt nyttigare verksamhet d.v.s. slöande å däck. Hugo I tog nu sig en törn å däcket i ett par timmar och med de bägge Hugoerna sålunda sysselsatta skred Subalta för stilla vind sakta nedåt mot Sävösund.  Kl.12 förtöjdes vid den lilla holmen strax norr Lacka, där ett härligt bad väntade och till fullo utnyttjades. Vid den fortsatta färden mot Sävö brast ett knallande åskväder löst med häftiga regnbyar, varför Hugo I ifördes den kortaste oljerocken och sattes vid styret under det de andra två uppsökte kajutans torrare platser. Där förblev sedermera Gustaf, arbetande hårt än på vänstra än på högra sidan med att låta sömnen komma till sin fulla rätt. Detta lyckades fullkomligt. Kl.1/2 2 em. gingo deltagarna i land vid Sävö lotsplats och ordnade Gustafs hemresa. Hans fru var nämligen ogrannlaga att fylla år den 24, vilket krävde hans närvaro, samt eftertelefonerades Stiernspetz.

-----------Gustaf och Hugo II gjorde en landgång på grund av Hugo I:s beskrivning om Ejes framgångar i ett visst pensionat å platsen (se loggboken 1911) hoppandes det bästa, men funno att det där med Eje måst vara skryt. Emellertid upptäcktes den mest hänförande punschrönn? Och nöjda med detta rön återvände de ombord, där Hugo I under tiden städat. Den onyttige blev nu i all hast nyttig, och ordnade middagen på ett excellent sätt till allas belåtenhet.    Den återstående delen av midsommaraftonen blev pålitlig i gammal god stil, och när trion kl. ½ 2 fm. följde Gustaf till lotsplatsen var stämningen god och sällskapet för att använda en i loggböckerna icke okänd författares uttryck såväl ”rosigt” som ”ambrosigt”. Där lämnades Gustaf i lotsarnas vård till ömsesidig saknad och de tvenne Hugoerna återvände till Subalta och kojerna.

Den 24.

---------lämnades Sävö---------Kl.7 em. ankrades vid Byvik i västra sidan av Torö. Idyllisk ankarplats. Sedan båten klargjorts för natten gingo de två Hugoerna i land att av en vänlig inföding inköpa mjölk, vilket lyckades. Därefter förvandlades Subalta till ett litet Hasselbacken. Festligt dukat middagsbord i sillrummet, prytt med olika midsommarblomster, däribland margueritor till makans ära och för att Hugo I skulle få räkna ja eller nej (det blev ja) ordnades. Matsedeln grundad på Hugo II:s kulinariska skicklighet såg ut sålunda:

Hors d´oeuvres   -   Eau de vie

Biff ao Pan           -   Biesse? Natural

Cakes & fromage-   Oporto

 

Cafe´et avec (det senare i stora kvantiteter) Och sedan ett stilla filosoferande över livet å döden, kvinnan och kärleken, giftemålet och ungkarlslivet (förhållandet) och så räknade Hugo I sin marguerite, fick ja och somnade nöjd och belåten, drömmande om ångbåtar och hochzeitsreise under det Hugo II iförd sida?, lilafärgade pyjamas å den andra kojen njöt den oskuldsfulles drömlösa sömn.

Den 25.

Kl 8.purrning, doppning, förfrukost och klart till segling. Hugo II är nu vorden fullt användbar ej blott i köket utan även å däcket och vid styret, kanske t.o.m. Nils skulle bli nöjd. Kl 9 lämnades Byvik----

--Middagen intogs på stående fot och kl. ½ 8 em. ankrades åter i Fagervik efter trenne dygns synnerligen lyckade seglats.

Och så tacka Hugo I å II och Gustaf varann

För seglatsen fin minsann

Och de två Hugoerna ånyo rista in

I sin hjärna, om den orkar, hågkomst fin.

                                                      Hugo II

 

Seglats med flöjt- och mandolinspelning

 

Den 30. Juni. ( v. Rosen och Reuterskiöld)

Elisabeth von Rosen, Hugo I och Nils avseglade kl 9.45 fm fr. Nynäs i laber syd. Passerade mellan Aspö och Rånö, där en kortare paus gjordes för badning. Lunch intogs under färden och kl.2 vändes sydvart utanför St. Björn.

Nils fördrev tiden med tagling?, flöjtspelning och mandolinspelning. Det senare kunde han dock ej mer än det andra, fastän han genom brännvinets inverkan försökt bliva nog darrande på handen. Rodd och angörande av bojen kl 11.30 em.

 

 

Subalta deltar i olympisk kappsegling

 

Lördagen den 20 juli.  (Reuterskiöld)

  1. olympiska kappseglingsdagen.

Karlsson kom ombord kl.7 fm. och kokade kaffe m.m. Bad. Puts etc. Kl. 8.30 fm kom Ragnar.(vem?SM) För att rädda amiralen ?, vilken höll på att gå till botten hoppade Kaptenen i sjön och lyckades rädda den nödställda. Kläderna skickades i land till torkning.

Cederström anlände svärjande över att ej vara hemtad på överenskommet sätt. R. på spaning efter den avskickade Ragnar, vilken återfanns sökande C. vid Nynäshamns station.

Avsegling med fru Peyron och C. Reuterskiöld.

Vi kommo något före i starten till 2.gruppen (klass B) men lyckades komma in före de flesta av de 144 anmälda båtarna. Ändock hade vi använt stor del av tiden med badning och lunchätning vid Lökviksholmen.

 

Dinersegling med damer

 

Måndagen den 29 juli    (af Edholm)

Peyrons, Falkman, C. Reuterskiöld, D. å M. Wikström, Lisa Lindvall och undertecknad lunchade och rundade Bedarön i bris och dyning.

Fredagen den 30 juli

Den mest modiga gruppen av haremet vågade sig trots den ganska starka brisen ut på dinersegling. Tyvärr gick storskotets talga straxt söder Fagervik och måste därför middagen intagas i Fagervik. Magg åt upp tryfflen, som hon själv skurit sönder till Henry Peyrons äggröra. Duchie drack kaffe i samma kopp som Henry och vi andra. Dagg söp upp hela champagnen och dessutom Kaptenens whisky, varefter hon stuvades i lillbåten. Carl Reuterskiöld skrämde alla invånarna på Fagerviks stränder genom att skåla bort dem. Undertecknad knogade. –

Nils satte nytt block till klofall.1)

1)Klofallet kontrollerar ett gaffelsegels gaffelstång.

 

Vanskligt med badning under fart

 

Tisdagen 6 augusti  (utdrag)        (af Edholm)

Beth och Nils v Rosen, Herr Sjöblom, Dagmar Wikström och undertecknad seglade…

--- kl.12 ankrades norr Bedarö.

Onsdagen den 7. Aug    (skrivet av v. Rosen)

Kl. 7 fm. badning och kaffe. Gasten hugo (stavat med litet h till skillnad från de berömda namnen Hugo I, Hugo II, Hugo III, Hugo IV och Hugo Nicke) dokumenterade sig som en i sina stycken rätt svag gast. Vid tillsägelse att diska efter kaffet nöjde han sig att skölja en kopp och då han skulle dra upp en lina ur sjön, drog han ej utan ytterligare påminnelser upp mer än hälften; i övrigt var han villig och opraktisk med tjocka ben, och stundom sjösjuk.

Kl. 8 lättade Subalta ankar och i svag, mer och mer ökad sydsydost gick färden mot Dalarö. Elvsnabben genomlöptes för att Sjöblom skulle få sentera dess vackra natur.  

Kl. 12 badades under fart, vilket visade sig ganska svårt och blott med svårighet kom Sjöblom och undertecknad upp på däck igen.

En talja till inhalare å klyvarbommen gjordes skickligt och med tydlig vana av Sjöblom.

Kl. 1 em passerades i full fart Dalarö och Saltsjöbaden sattes som nytt mål. Vinden var rätt akterlig

och frisk och det var en ren konst att klara bommen på rätt sida.

Lunch intogs under färden. Kl. 3 em. gingo vi genom Elgösund och sågo en kutter fast på grundet u.12 i N. Ängsö.

Hjälp behövdes ej lämnas ty en motorbåt passerade just samtidigt och assisterade.

Kl. 4.45 gick ankaret i botten i Saltsjöbadens hamn, där en mängd seglare och deras manövrar utgjorde en intressant tavla.

   Kl. 7 avåts en delikat middag , arrangerad av Sjöblom, å Restauranten och aftonen förflöt under angenämt samspråk och musikåhörande.

 

 

Kräftsupè i Nynäs medan åskväder bedarrade

 

 

Den 11 aug. kl. 1.30 fm. (Nystedt)

Vid denna sena – eller rättare sagt tidiga – timma embarkerade  å ”Subalta” dess förste älskare och omhuldare , den i seglingens vanskliga konst väl förfarne Hugo Reuterskiöld jämte vännerna av frisk luft och friluftsliv i allmänhet Carl Uggla och undertecknad.

Efter vissa betänkligheter med hänsyn till tjänstens förpliktelser hade vi accepterat Hugo Rs vänliga förslag att fara till Nynäs för att visitera ”Subalta” och att låta oss av henne föras mot okända öden. Kl.9.22 föregående afton ångade Carl U. och jag med tåget till Nynäs, dit H.R. förut givit sig i väg på em. Färden gick genom ett lågande hav av elektriska flammor, ty det var ett åskväder utan like, och som också alla ”flammor”på Nynäs – ty sådana lära verkligen finnas här – hava fått erfara, tänker jag.

     Efter supé med kräftor m.m. på Nynäs gamla hotell, där jag hade nöjet att träffa en f,d. tjänare å Spinnsidan, foro vi sedan ovädret gått över – i automobil, som förföll vara någon från huvudstaden utrangerad sådan, till stranden, där ”Subalta” vaggade på vattnet och snart voro vi försänkta i sömn.

 

Sommarens långseglats 15-17 augusti

 

Torsdagen den 15 augusti.  ( v. Rosen)

Kl. 1.55 em. skulle Subalta vara segelklar för att gå ut på sin enda långseglats för sommaren med Hugo I, Nils v.R. och Nils Bonde, men ölutköraren som glömt komma med det nödvändiga fluidet försinkade avfärden en timme. Ett smärtsamt avsked togs av Nynäs med flagghelsning och tre skott och Subalta stävade norrut med avsikt att ej detta år återkomma. Farten togs och befanns vara 6 knop i den friska sydvesten.

  Kl.6.45 passerades Dalarö skans och kl.7 angjordes bojen vid Dalarö båtvarv trots att strömmen sökte driva med Subalta mot klippan. Kl.8 stekte Hugo delikata pannbiffar och Dalarö restaurant besöktes  (Reuterskiöld tar över skrivandet)

   Besättningen hade tagit med sig kaffepannan, vilken efter torrkokning måste i land i och för undersökning. Alla fruntimmer under 25 år, som vi mötte, tillfrågades om pannans farlighet att användas. Av samtliga tillfrågade damer och av lotsarna, vilka också för säkerhets skull tillfrågades, erhöll kaffepannan friskbetyg, varför den icke lemnades till kopparslagaren utan placerades under stolen vid punschbordet, vilken stol avsågs till användning av den efterlängtade Berlin (I.2).

  Denne senare infann sig dock ej, varför besättningen ansåg sig tvungen att dricka ur all punsch, som var intagen för I.2:s räkning. Lyckligtvis fingo vi hjälp av kapellmästaren annars hade morgonenen

                                                             den 16. Aug.

varit rysligare än nu var fallet.  Färskt bröd och kaffegrädde inköptes och seglen hissades och det bar iväg för Subalta, men just då kom Berlin från kräftsupé hos löjtn. och fru von Bahr (I.2) och fick den fyllidén att vilja lufta av sig det värsta – fyllan och bältrosen – varför han togs ombord med löfte att ilandsättas i Furusund.

     För god sydostlig bris stävade Subalta mot det för sina bad så berömda Blidösund, där ankare gick kl.7 em. vid Norrnäs.

    Härlig middag avåts fastän det av ”långe Nils” inköpta biffköttet ej stod att upptäcka – det hade krälat bort. Kaffet skulle även idag misslyckas, då Hugo I använde en mugg halvfull av salt för mätningen av vatten – och kaffemängden. Så vi fingo även denna dag övergå direkt till punschen. 

                                                           Lördagen den 17.aug.

Ankarlättning m.m. Frukost i Furusund, där en större del av svenska flottan var samlad. Förmiddagen användes till segling omkring eskadern och i det berömda Blidösundet. Badning vid Ålandet. Middag i Furusund, därefter samövning med torpedbåtsflottiljens officerare: en genomgående nattövning. Inbjudning till lunch, färd till Reval m.m. av olika torpedbåtschefer såsom kaptenerna Åkerblom, Lilliehöök, Elliot med subalternerna Wilhelm, Ehrenswärd, von Bahr m.fl. Angående Nils v. Rosen och Fru Vistedt se loggboken den 3. Juli 1909.

 

KAPITEL 5. 1913-1914

 

Lagerheim kokar soppa på en spik

 

1913 Onsdagen den 7 maj.  (skrivet av Lagerheim)

Medlemmen i Gossexpressen Kicki ( se förklaring nedan SM) hade livligt understödd av Hugo V (överste Hult) givit sig fan på (Rosenblad föreslår ”tusan” för att kunna vidkännas författarskapet) att övningskompaniet skulle gräva i parken, varför dess officerare (inclusive Muck) beslöto giva detsamma på båten och sig själva på Subalta. Hugo IV begav sig ut tisdag afton för att sätta rättning på båten och Sjöblom.

När kompaniets övriga officerare på morgonen infunno sig, (författaren i blå strumpor) befanns Hugo IV mot all förmodan ännu levande, oaktat han tillbringat natten alldeles ensam på Subalta. En tillfällig Sjöblom (Nilsson) medföljde för att vara ”ägaren av båten” behjälplig.

      Avfärd kl.1145 fm. i härligt väder. På grund av det starka solskenet föllo snart Muck och Pinnen i djup sömn; följaktligen tilldrog sig intet av vikt för loggboken före middagen, då åt Lagerheim uppdrogs att för loggbokens räkning ”Koka soppa på en spik”. Soppan fick genom lämplig tillsats följande utseende:

När efter veckans split och strider                          När efter excercisens tunga

Vi längta ut till hav och skär                                     Ni vilja hava lugn och frid

På blåa vågor stolt den glider                                  Ombord på dig vi sakta gunga

Och över djup och grund oss bär.                           Där du oss för på bölja vid.

 

Subalta, du har stolta minnen                                  Men främst av allt du haft ett verk att fylla

Dig Reuter, Rosen, Cederström har fört                 Du enat har de gamla med de unga

Och den förnämsta av alla, Pinnen                          Och därför, o Subalta, dig vi hylla

Dig säkert uppå månget grund har kört.                 Och därför enhälligt vi dig besjunga.

                    Lagerheim 

(Gossexpressen kallades de yngre officerare, som voro kommenderade i reg.exp.; Kicki = Klingspor; Munck = Pinnens Silverstolpes tax; Hugo IV = Adelborg ; ”ägaren av båten” = Lagerheim, som kallades så, då han aldrig själv utförde något arbete ombord.)

(Silfverstolpe skriver):  Pinnens diktamen till protokollet: 1o Rosenblad, som för första gången kände tjusningen av sjöluft ombord på Subalta, beslöt kanske på grund härav, kanske enär man ännu befann sig i månadens början, att till Subaltas salongshytt skänka ett nytt glas i spegeln.

    Heder och tack!            Pinnen 

Pingstseglatsen 1913

Pingstseglatsen 1913  (skrivet av Virgin.)

Den 9 maj kl 7 em startade Subalta sin pingstseglats från Sjöbloms hamn med Nynäs som mål. Deltagare voro Virgin, Lagerheim, Hugo IV och kalfaktorn 14/4 Lindgren, vederbörligen uppriggad som matros. Hugo IV medförde det förut omnämnda av Rosenblad skänkta spegelglaset, vilket genast kom till användning. – Svag bris – ankring i Vårholmaviken kl 10 em, då Hugo IV redan hunnit sova 1 timme och intet alls märkte av ankringen, utan vaknade först , när det blev tal om mat.

10.maj.  Grundlig rengöring och  ?= frukost. Avsegling för svag vind kl 1140 fm. Kryssning i närheten av Sipprö fyr till dess att Reuter kl 1.25 em kunde avhämtas å brygga vid Sipprö. Kurs mot Sollenkroka. Svag vind rätt emot. Vid Galtholmens fyr fullständig stilltje, varför granseglen* fingo anlitas till dess att i själva portgången till Sollenkrokahamnen Klingpor kom med sin motorbåt och gav oss litet fart. Ankring tillsammans med motorbåten. Middag och gemensam punsch under befäl av Reuter, som nu avancerat till divisionschef. ”God natt” kl 12 midnatt till motorbåtens innevånare: Torner, Adlercreutz och Klingspor.

11.maj.  Revelj kl 5.15 fm. Hänryckningen ur sömnen svår, trots att det idag är pingstdagen och hänryckningens tid sålunda inne. Badande i solens morgonglans stävade Subalta för den alltmer

*troligen omskrivning för åror

tilltagande  nordostliga brisen med fulla segel längs Kanholmen, förbi Långholmen mot Dalarö, som

passerades med full fart. Vi diskuterade sedan om vi skulle blott till Nåtarö eller till Trosa eller 

Oxelösund, men ack! – ödet ville annorlunda, ty på Mysingen blev det fullständigt stilltje, och Reuter fick öva sig att gippa (förövning först utan vind, sedan med någon vind). Adelborg, som tack vare Reuters övningar ej fick ligga stilla, beslöt sig slutligen för att bada och tog sig från lillbåten en doppning i det 10 grader varma vattnet. Reuter hade redan förut duschat på däck. Hela morgonen lekte Lagerheim och Adelborg negrer, d v s baddade sina ansikten med saltvatten och lågo sedan och plirade mot solen för att vid hemkomsten verka negrer eller berusade.

Vid  4-tiden kom åter bris och färden fortsattes. Efter någon väntan ute  på Mysingen på Klingspors motorbåt, som skulle uppsöka oss men tydligen ej hann ifatt den snabbgående Subalta, gingo vi kl 6.30 em till ankars vid Nåtarö. Middag intogs kl 7.30 efter en i allo härlig pingstdagseglats. Tystnad kl 11 em.

12 maj. Revelj 7.15 fm. trots Adelborgs protester. L-m sov längre. Segling i hård  N.N.O. mot Gunnarstenarna. Snart nog måste toppen bärgas och allt noga surras. Även Adelborg surrades fast i en oljerock för att ej så lätt kunna sköljas över bord. Vid Gunnarstenarna vändning mot Viksten    under allt hårdare vind och gropigare sjö. Omöjligt att hålla full vind i seglen. Kryssning till södra viken vid Yxelö, där vi lågo  vid  lodrät hög klippa och åto måndagsfrukost, sill och potatis. -  A propos sill, så skulle Virgin på middagen den 11. bryta upp en silldosa med den påföljd att såväl sill som sillsås hamnade i hans ansikte, på hans kläder och dessutom på Reuters byxor. L-m som hela tiden förnöjt åsett det hela tröstade Virgin med ” att, det kunde han ha sagt på förhand, ty det hade hänt honom förut.” Vänliga själ, hav tack att du dröjde med detta ord tills allt redan var gjort. -   Låtom oss återvända till frukosten. Efter densamma solbad till kl 2 em., då Subalta stävade söderut med Fagervik som mål. Ankring vid vår nymålade boj kl 3 em. I av Reuter medfört portvin avtackades  sedan vid middagen kl !/2 6 em eskaderchef och besättning.

Pingsten 1913 var till ända och därmed ett av de angenämaste minnena av Subalta.                                                               

Virgin.

 

Hyllningsdikt till Subalta

 

Bokmärke 2 enl John D. ”Hyllningsdikt till Subalta.” (rubriksförslag SM)  (verserna skrivna av Lilliehöök)

 

d.17 – 18 maj    (efter vers 1, läs versen till höger o s v. SM)

Över havets mörka vatten                                                               Sövda utav vattenplasket                                                          

Månen slår sin silverbro                                                                    mot Subaltas ekspantbord

brisen mojnat av mot natten                                                                                       vi som flytt från stads-patrasket

Fagervik har gått till ro                                                                       Somna sorglöst in ombord

 

Reuter, Sparre, jag och Patrik                                                                                      Söndagsmorgons första gryning

Här vid vågskvalps jämna sång                                                       över vikens sakta dyning

Drömma om att vi på datrik (nödrim?)                                        knappt förgyllts av solens glans

färd dra ut från tjänstens tvång

 

Hurrá Kaptenen. Skepparn Reuter                                               Seglen fylls av morgonbrisen

Med en röst som änglar flöjter                                                      Majsol skingrar kring oss diset

Purrar liv i ruff och skans.                                                                 Väcker världen med en kyss    

 

Långsamt stäven vågen delar                                                                                      Hör vad porl

Göken gol och orren spelar                                                             sakta sorl

Andaktsfullt vi tysta lyss                                                                    Friskt känns stänk av havssaltvatten

 

Brus och sus                                                                                           Skumvit rand    

Sakta krus                                                                                               utfrån strand

Över vindruvblåa vatten                                                                   kölen ritar genom vågen

 

Sol i maj                                                                                                   Sparre vid rodret; mot blå ocean

Seglens svaj                                                                                           skutan drar ut på sin skumstänkta ban

Jaga stadens kvalm ur hågen                                                                                       slag efter slag vi så pressar oss ut

Utomskärs skola vi nå till slut.

 

Reuter som avlöst tar kortet om hand                                        ”Djupt över allt! Sex fot och mer till!”

Frågar med blicken riktad mot land                                              - Sparre han tänker ej alls lägga till—

”Sparre är kursen klar? din krabat.                                               Dunk! De va - dunk! ”De va fan” – duns, duns!

Tror du att botten på skutan är flat?”                                          - gossen har setat och styrt som en luns      

 

Mitt på en grynna Subalta hon satt                                              Som en utpost emot havet

fockas i blinken från skot och från ratt                                        bort vid horisontens rand

Nu får han knoga för att få henne loss                                        uti vågsvall halvt begravet

” Hugg i ! Å – hojsan! Nu klara vi oss!”                                         Skönjs en liten strimma land.

 

Ut mot skären gråa strimma                                                           

för en lagom ostlig bris                                                                     

När Subalta på en timma                                                                 

Fram till ejderns paradis.                                                                 

 

Där en skreva bjuder famnen                                                                                      Nu blir bad och mat och nubben

Draggen fästs bland enarne ?                                                                                      Vid vår upptäcktsfärd på ön

Kavlugn ligger lilla hamnen                                                               krämgul flyger ejdergubben

här bland Gunnarstenarne.                                                             Med sin åda ut på sjön

 

De ha bo här; i en skreva                                                                  Upp med seglen och ut över vitkrusat vatten

ha de lämnat äggen kvar                                                                Vi ha slöat i två timmar i hamnen, för

Det är vildmarksliv de leva                                                          katten!

Världen lyckligaste par.                                                                     här skall seglas och rasten är slut.

 

Bort mot Måskunfmens ? fyr med ett skumfräs om bogen

Går Seglatsen för ostan som vuxit sig mogen    

till att fylla var eviga kust.

 

Som ett rusande vin smakar havsluftens sälta

Det är annat det här än att gå kring och kälta (skälla? Nödrim? SM)

på beväringar hela Guds dan!

 

I den gropiga sjön, se hur skutan hon orkar

fastän vinden tar tag, så i masten ? det knakar

och i glaskorgen blir ” tal.. ras”?

 

Och fast uthalaren uti storseglet brukar

Går manövern helt flott, där blir inget som hukar

Och vi lova och lappa med grace. 

 

Det är stil på vår skuta med vimpeln i toppen

När med seglen smått blöta av kastiga doppen

In hon l länsas* mot Fagerviks strand.

 

Hon är vår! Hon är bra! Hon är bäst i all världen

och vårt ärliga tack skall hon ha för den färden

Som ej glöms av oss.

* segla i vindens riktning                 Krabbor i land. 

 

Möte med Göta Gardes ”Subalta”

 

  1. oktober (utdrag) Möte med Göta Gardes Subalta (rubriksförslag SM) (skrivet av v. Rosen)

Reuter, Rosen och Adelborg avreste från Stockholm jämte 37/7 Karlsson från Öregrund för att segla in Subalta till varvet.-------

-- När Fällöv passerades upptäcktes en större segelbåt österut med nedfirat segel och drivande utan tecken till liv ombord. Vi trodde till en början, att det var en fiskebåt, som dörjade, men då detta ej föreföll fullt sannolikt, styrdes Subalta mot båten för att lämna eventuellt erforderlig hjälp. Snart sågo vi, att den låg med ankare från aktern i Fålövsgrund. Just när vi passerade kom en uniformsklädd man upp ur förluckan och vi kunde förstå att båten var Göta Gardes Subalta.

Vi ropade an och mannen bad med ömkansvärd stämma, att vi skulle komma ombord, ty han var ensam och ”herrarna” hade gått i land för hemta bogo? efter en grundstötning å grynnan, som låg alldeles bredvid. De skulle ej komma tillbaka förrän på aftonen och mannen var orolig. ”Nå segla då för fan” sade Reuter med vanlig kläm. ”Kan inte” sade han med gråten i rösten. Vi vände om och kommo överens att hälften av besättningen skulle segla hem båten, men då upptäcktes ägarne i en jolle. De voro Beskow och Köhler** och berättade att de satt på kvällen förut, men att de nu kommit loss av sjögången. Vi fortsatte nu färden, åto under seglatsen och anlände kl.5 till Dalarö varv, där Subalta förtöjdes. Seglen slogos ifrån och sommarens seglats var slut.

**kapten resp löjtnant vid I.2                N.v.R

 

Lagerheims segling 2-3 maj 1914

 

Lagerheims segling  2 – 3 maj 1914

Lördagen den 2. Maj  (Adelborg)  Avreste från Stockholm med ångbåten Prins Gustaf  v. Rosen, Lagerheim, Adelborg och Ehrensvärd för att dels inspektera den vårutrustade Subalta, dels att för egen del  fira den annalkande sommaren genom en rekreationstur efter vinterns ansträngningar.                                                                                                                                           Redan länge hade passagerarna för kaptenen uttryckt sin önskan att Prins Gustaf skulle giva sig iväg då koll I.1 Kaskad (E- d) efter intagande av åtskilliga ”Princar av Wales”* tumlade ut ur en bil och äntligen fick båten gå. Omedelbart utsändes den ”fete baronen” som matrekognoceringspatrull. Sedan han varit försvunnen en halvtimme anlände han efter intaget kaffe med avec, rapporterande att pilsnern och nubben snart kunde väntas vara kalla.

Kl 1 em. påbörjades den verkliga ångbåts- och grundläggarfrukosten. 1-2 nubbar med smörgåsbord, 2-3 kaffe med biff med lök med munck. Sedan samtliga erhållit den för en fullgod seglare nödvändiga ansiktsfärgen utskeppades sällskapet i Dalarö, där vederbörlig proviantering skedde. Överfart till varvet, där Subalta i sin yppiga vårliga  skönhet i ny skrud tog oss alla i sitt sköte. Seglen hissades och sedan ett kraftigare försök gjorts att vid avgången kvadda en större, vid en boj liggande kutter, försvann så småningom Dalarö. Kursen sattes mot Huvudskär och kl 7.30 kastades ankar i en vik på Fjällungsöns norra sida. Middag och kojning.  --  Kl 3 på natten vaknade v. Rosen vid att vågorna slogo över den på golvet omkringflytande Ehrensvärd. Han igångsatte omedelbart ösningen med Frits (”ägarens till båten”) nya sportmössa, ty Subalta hade i sitt vårliga tillstånd insupit massor av vatten.

Söndagen den 3 maj

Lättade kl 8.15 fm. Kurs mot Vaxholm.  Allt gick lyckligt till kl. 3 em, då ”ägaren till båten” (Lagerheim) efter en två timmars lunchsömn ramlade ut ur kajutan och i ilsken ton pockade på att få övertaga rodret, vilket han också till slut fick sedan han sagt sig ansvara för att han var gammal och van sjöman. Dock efter lång tvekan. Vädret var byigt. Ett vindkast. Subalta vräker** över Fritz: ” Det börjar luta vådligt.” v. Rosen: ”Lova, Lova***”. Fritz faller våldsamt och frågar förvånad: ”Vem är Lova?” Rosen:”Babord” Fritz: ”Vad fan är babord?”  -  Subalta vräker allt mer och mer. Allt löst spolas över bord. Frits (blekt?)  ”Det sjunker”.  v. Rosen kastar loss storskot och skriker till Adelborg ”Flabba inte så djävligt” A-g sitter storskrattande på lovarts reling, benen överbord, och håller sig i rödfärgen  E-d störtar asflabbande upp ur kajutan och skriker att allt flyter. Kalfaktorn Karlsson kommer som ett skott ur skansen och man hör hur Primusköket faller.

  1. Rosen övertager rodret, lovnar, A- g och E-d kasta sig i jollen för att bärga vad som bärgas kan, vilket lyckades med allt trots den höga sjön, utom en Zeiss- kikare, vilken visade sig ej kunna flyta. Sedan lillbåten två gånger skurit igenom och vattenfyllts och bergats efter otroliga vedermödor nåddes kl.8.15 em. Sjöbloms hamn i Waxholm.       A-g                                                                                                                      *cocktail   ** vältra/rulla sig, slå ner vårdslöst?   *** styra närmare vinden

 

Man ser grundstötta pansarbåten Tapperheten

 

Man ser grundstötta pansarbåten Tapperheten  

Pingstdagen den 31 maj  (utdrag)  (af Edholm)

---Kurs mot Sandhamn, som passerades kl 11. Därefter rundades Sand(hamns)ön, varvid vi ströko tätt förbi Tapperheten**** på ”Norrbåden” 1.5 m grundet norr om Österskär, där bärgningsarbeten pågingo från fem ångare. ---

****Pansarbåten Tapperheten grundstötte vid Norrbåden utanför Sandhamn. Stor händelse.

 

Klingspor undsätter med sin motorbåt

 

Klingspor undsätter med sin motorbåt lördagen den 13 juni       (Reuterskiöld)

Eje, Fritz, Hugo IV och undertecknad foro med Södertörn till Dalarö, vederbörligen ledsagade av H.K.H.;s adjutant Pinnen. Middag intogs ombord med rätternas antal vexlande mellan 3-6 och dryckernas mellan 1-3.

Efter ölhämtning vid Bryggeribryggan avstego de förnemliga seglarna vid Krokbryggan men ägaren till båten åtföljd av adjutanten fortsatte till hotellbryggan för att i staden inköpa de felande nödvändighetsartiklarne: potatis, kaffe, socker och is. Hugo-erna gjorde skutan segelklar under det att Eje i jollen avhämtade Fritz med provianten vid hotellbryggan. Pinnen fastnade hos direktör  Löfvander på hotellet för att sedermera fara åter till staden (det är dock ännu ej konstaterat)

Kl.6.30 kastades förtöjningstrossen loss och för en sakta sommarbris gled Subalta från Dalarö, men snart helsades Subalta från stranden av kapten Cassel, hans förtjusande fru och svåger. Varför Eje släppte rodret och hastade i jollen för att hemta dessa ombord. Strax därpå helsades Subalta av Major Steuch, men kunde han ej hemtas, då ju jollen ännu var borta. Hugo IV mörknade, Hugo I ljusnade allt mer ju närmare Eje kom med gästerna. En kvarts visit under punschdrickning och utskeppning verkställdes. Då hördes glada signaler från Curts motorbåt. Eje fick släp och straxt därpå Subalta till Kymmendö och kl.9.30 em kastades ankar i viken öster om de två kvastarna. En korvsupé intogs med båda båtarna bredvid varandra, varefter kaffe och punsch dracks ombord på slagskeppet. Å motorbåten befunno sig utom Curt, Lilliehöök I, Patrik de Laval och Ehrensvärd. Kl. 12 midnatt-god natt.

Söndagen den 14 juni

I fruktan att väcka Hugo IV för tidigt rådde tystnad ombord på Subalta till 8.30 fm.; stillheten dock något störd av Ejes snarkningar. Bad och avsegling runt Kymmendö, Torkorna och Mörtå Bunsö.

2 timmars bad och vila på Korsö ostörda av kvinnliga menniskovarelser. Därefter ett slag på Jungfrun och sedan mot Dalarö, där en splendid middag, tillredd av vicekorpralen vid 6. Komp av Kungl Svea lifgarde n:r 13 Ekelund, under den angenämaste stämning avåts. Till Ejes och Fritz stora förtjusning hade n:r 1 tagit med reservplunta, vilkens innehåll kom Fritz´anlete att skina rödare än solen hade åstadkommit trots insmörjning med grädde..

Hemresa kl.7 med Södertörn, men då General Jungstedt1) var så intresserad av vårt förehavande kommo vi ej med båten, så mycket mer som Lilliehöök kom med inbjudan från Klingspor att följa med hans motorbåt till Stockholm.

Eje provianterade punsch utom- och inombords, vi andra endast inom. En härlig hemfärd under den angenämaste stämning.             Hugo I

Midsommarseglatsen 20-21 juni 1914

 

Midsommarseglatsen 1914

  1. 21 juni (natten mellan lördag och söndag) (Silfverstolpe)

Midsommarseglatsen har som sig bör börjat med en lång natt. En ljus lång sommarnattseglats, som från bryggarbryggan vid Dalarö, där Subalta mötte kl.7 em. varade till kl 6.15 em den 21 i Räfsnäs. Det är sol, stickande, brännande, sövande och glittrande sol, en förlig vind, utmärkt mat och ett förnöjsamt sinnelag. Konversationen varierar mellan tjänsten, flickor, s.k. svinaktiga historier och en del mer eller mindre krystade tillfällighets göteborgshistorier. Men den verkliga njutningen består däri att ha koncentrerat vår verld till gamla Subalta , att ha lösgjort oss från telefon, post, tidningar, kompani- och högre chefer, till att endast behöva tänka på Oss själva och Vår lilla omgivning.                                      

Efter några timmar är det slåtor/slätor? Och ruskprickar som reglerar våra åtgöranden och gamla Kajsa, vår tillbedda och efterlängtade. Ni, jo jag har glömt att presentera oss, alltså vi aro: Lilliehöök I, som sköter om maten, Adelborg, som spritter av livslust trots att han i går natt läste morgontidningen på Strandvägen mellan ½ 2 och ½ 7, och så är det Eje, som tror att han är från Göteborg och stundom är det, slutligen Reuter, en välmågans solvarg och  - undertecknad, alltså ett litet, men utvalt sällskap + 42/6 Ahlberg, en fullt pålitlig kock.

Vi ha nu seglat i tre moment. Det första momentet har utgjort supé på lördag kväll varför Eje, Fyran och jag lade oss riktigt, ” höken” lade sig på halvspänn och Hugo II tog rodret. Vid 3 à 4tiden på natten växlade de båda sistnämnda rorsposten utan minnesvärda men fullt hörbara instruktioner.      2 momentet: Husarö leden genomlevdes på söndagens fm. och straxt före inpasserandet i Blidösund lunch och bad.

3 momentet eller om man så vill dagens huvudmoment : genomfarten av Blidösund. Med högt spända – vi kunna ju kalla det – förväntningar och kikaren för ögonen läto vi Subalta fara trots medvinden som en skottspole från strand till strand för att studera Blidösunds berömda badliv. Utbytet var kanske icke det väntade, men….. så småningom kommo vi till Räfsnäs, där flickorna med fröken Zefferin i spetsen slogo sina lovar kring Subalta med dragspel och sång som lockbete. Hugo I gjorde ett strandhugg i samma veva men återkom snart, Eje och jag började åter att lösa livsproblemen, varför vi, väl förankrade gingo till kojs, dock först sedan myggen utrökts. Och snart blanda vi våra snarkningar med Orfei drängar.

Midsommarafton

Midsommarafton med blommor i korg

Med liv och med kransar på båten

Midsommar! Se Hugo Adelborg

Fint pyntad i midsommarståten.

Gänglig och lång!

Sicken majstång!

Hej!

Synes han luden,

Glöder på huden!

”Kråkan” han ler,

Kraxar och ser

I kikaren töser,

Mens Hugo den förste belåtet pöser.

(ett antal verser följer SM)

Midsommardagen onsdagen den 24 juni

Midsommardagen följde som ett ofrånkomligt appendix till midsommarafton. Den slank helt oförmärkt och utan kanonskott in i midsommarafton. Straxt efter 10 hissade vi segel och så sov Pinnen till Kapellskär, där ett fint duggregn gav en stilla försmak av badets ljuvlighet. Lunchen bestod av en sardin, ett par bitar makrill, litet kvarlevor och obegränsade mängder av nubbe och öl. Jag åt upp sardinen. Efteråt bjöd Nils på gammal konjak som i en möglig plunta under något år rullat på Subalta. Eje luktar förnumstigt  -  han skulle nämligen provdricka den  -  och gillar den utan entusiasm. Jag och Nils togo var sitt dricksglas och tärde den med andakt och vichyvatten, ty det var whisky.  

Stiltje ledde till Casinobesök lördagen den 11 juli   (v. Rosen och Gyllenram)

Reuter, Rosen och gästen Gyllenram samt gasten Eriksson avreste med ”Norrtelje” från Stockholm kl 3.45 em. En till längden mera än till kvalitén märklig middag intogs ombord varefter Furusund angjordes kl 7 em. Subalta befanns i gott förvar hos tullvaktmästaren Kinberg e. ngt. dyl. På grund av den fullkomliga stiltjen beslöts att avvakta morgondagen för avfärden och i stället intaga förtäring i restauranten. Denna d. v. s. förtäringen bestod av kraftiga sommarbägare, som med sig drogo sköna kv. r à ”Cassinot”  där Reuter o Gyllenram sökte förbindelse, vilken för den förre lyckades med känd, vanlig framgång. Den senare hade dock på grund av sin språkkunskap och ungdom större framgång hos frk. Mattsson (Obs! två t). Nils kojade kl. 10 em. De övriga salongsinnevånarna kl  1 fm. Gyllenram i salongen dock först kl 3 fm indriven av ett stilla åskregn.

 

Skogsbränder och världskrig avkortar seglingssäsongen

 

Söndagen den 12 juli  (utdrag)   (v. Rosen)

- Så var seglatsen för 1914 slut: vidriga skogseldar1) runt landet kallade subalternerna till arbete även under möjliga seglingsdagar och i början av augusti, när den stora världsbranden tändes, fick ingen tid till fredlig segling. Minbälten spärrade snart passagen från Furusund t. Stockholm, vadan all tanke att få hem Subalta måste uppgivas. Tullvaktmästare V Kinberg fick ta hand om Subalta, som i augusti bogserades till Högmarsö båtvarv, där den lades upp för vintern.

1) Torr sommar 1914 med omfattande skogsbränder, där militär insattes.

 

 

KAPITEL 6. 1915

Pingstsegling med fest på Möja.

1915 Pingstafton den 22 maj

(skrivet av von Rosen)

Adelborg, Spetz, Ehrensvärd och undertecknad samt gasten 5/2 Aspenberg från Strömstad avreste kl 1 em med Rex till Yxlan, varest en motorbåt väntade från Högmarsö. Subalta låg fin och segelklar och kl 6.30 lättades ankar. Kl 6.45 hissades flaggan under stor salut 13 skott ett för vart och ett av Svea gardes kompanier.

Vinden var svagt syd och vi lade till i medvind vid Furusund för att köpa en amiral ? i stället för den som förkommit förra året. En dylik med gradbeteckning fanns ej att få, men den bläckhink, som vi tillhandlade oss, får väl tjäna upp sig i graderna.

En stor sorg drabbade oss vid avfärden från Stockholm i det att spritlådan genom stadsbudets slarv ej kom med, men tack vare en ölkagge från Sturehof och Ehrensvärds ”enskilda” brännvin fingo vi med supen. Bortåt midnatt förtöjdes Subalta vid Norrsund i Blidösund.  

Pingsdagen den 23 maj

En härlig dag, svag syd. Riggen sågs över under en långsam seglats mot Möja, dit Baron Fritz var beordrad. Vid middagstiden gingo vi i land vid en klippa på Furuholm. Det var ett härligt solsken och nästan lugnt, så Rosen och Spetz kröpo i det kalla vattnet och fingo dymedels sin första doppning för året. En tvungen påföljd var att det enskilda brännvinet måste drickas upp till lunchen, som bestod av kokt skinka och sill och vilken förtärdes med hävdvunnen sjöaptit.

Kl 4 siktades baron Fritz på fjärden väster Möja och togs ombord från en motorbåt , som han förhyrt för att hastigare kunna föra spritförrådet till Subalta. Kl 4.15 kom en sjöfågel sakta farande akterifrån. När han såg att Spetz bössa inte kunde annat än klicka for han hem till Truleholmen? igen. Baron Fritz tillfrågad om något hänt, svarade blankt ”nej” , men åtspord hur det politiska läget gestaltade sig erinrade han sig , att Italien förklarat centralmakterna krig.

Vinden mojnade allt mer och mer, så att beslutet att gå till Sandhamn blev om intet och vi seglade i stället till St. Möja, där Subalta förtöjdes vid en brygga.   Middagens menu var sardiner, biffpaj och apelsin, vartill i anledning av Pingstdagen var och en tog en snaps.

 

Pingstsegling med fest på Möja.

Pingsdagen på kvällen   (Lagerheim) Efter middagen begåvo sig samtliga i land. Von Rosen, som på grund av det goda Portvinet och maten och nattens skönhet kände sig särskilt högtidligt stämd begav sig till kapellet för att studera inskrifterna på gravstenarna, medan vi andra fortsatte inåt ön med en lindrigt nykter urinvånare vid namn Eduard Janson som ciceron. Småningom tillslöt hela öns civila befolkning plus den militära (3 kust.art.) befolkning, varibland även Eduard Jansons styvson Hugo, vilken dels genom sitt namn dels genom sitt något berusade tillstånd ständigt förblandades med Hugo IV. Spetz som icke träffat en flicka på nära 12 timmar föreslog genast att vi skulle anordna dans, varför vi begåvo oss upp till ortens  största pamp, Eriksson, för att förmå honom att upplåta sängkammaren till danslokal. Rummet befanns emellertid överbefolkat av en synnerligen talrik snarkande familj, som med lämpliga dock kraftiga medel slutligen väcktes till medvetande. På grund av de lindigt intima känslor, som Eduard Jansson (nu något mera berusad) lade i dagen (natten) för hustru Maja Eriksson, tog Lagerheim i avseende till den störande inverkan, som detta hade på de yngsta familjemedlemmarnas moral och körde ut inkräktarna.   

Då intet annat mera kunde uppbringas erbjöd sig Eduard Jansson slutligen att ställa sitt kök till förfogande, dock med villkor, att av båtens förråd så mycket sprit kunde avvaras att stämningen kunde bli den rätta; följaktligen  - Begåvo sig samtliga (40 personer) i huvudriktning mot Eduard Janssons stuga. Under marschen uppförde bemälde Jansson (nu t.o.m. mera berusad än (Carl A.) tillsammans med sist omnämnde herre en vild björndans, vilken på grund av bådas tillstånd avslutades i en ännu ej uttorkad mindre sjö. Med tillhjälp av piglock, en liter brännvin och en hela punsch från Subalta och Reuter ?    på grund av sällskapets ”nervósa” ( ett ortsuttryck) tillstånd var dansen snart i full gång och avslöts först ungefär kl 1 fm. genom ett stilla slagsmål vid vilket dock knivarna saknades, beroende på att ortsbefolkningen ej på förhand hade reda på att det skulle bli dans. Eduard Jansson, vilken nu var överberusad och särskilt högtidligt stämd, emedan han helt omotiverat erinrade sig att hans dotter skulle konfirmeras samma dag på förmiddagen, tillsade Carl As och mig och Hugo att taga en sup med sig.     I slutet av dansen försvann Hugo IV med sällskap. Spetz hade hela tiden dansat med en enligt hans åsikt bedårande ung dam, ville med sin vanliga finkänslighet ej förföra en så söt flicka, och följde därför CarlAs och mig.

Sent omsider förenade sig Hugo IV med oss, uppfriskad av det morgondaggsvåta gräset och vi fortsatte vårt strövtåg på ön med den framgången, att vi slutligen påträffade två från dansen hemvändande flickor, med vilka vi roade oss under lek, sång och dans. Som Spetz fortfarande med sina upphöjda åsikter, förfäktade att sedligheten ej skulle förstöras, skildes vi slutligen från bemälda ökvins och återvände efter en händelserik natt till Subalta, i vilkens omedelbara närhet på en som vi då tyckte mjuk klipphäll en härlig supé bestående av bröd, nubben, pilsner och punsch intogs

Fritz

Annandagen  (skriven av Stjernspetz)

Solen gick upp kl ½ 9 över de endast svagt utsövda Subaltamedlemmarna, som vid Rosens morgonpink reveljerades. Friddle -Fritz fortsatte emellertid sin ordinarie morgonsömn ännu 3-4 timmar. Vid en frisk bris lättade Subalta ankar och styrde söderut. Första tanken efter tandborstningspilsnern?var kursen, som först bestämdes Sandhamn, men sedan ändrades till direkt Vaxholm, dels med tanke på den svaga och från olika håll blåsande sydvästen, dels den skygga aningen om en lång och fuktig lunchpaus. 

Detta beslut visade sig även rätt förståndigt, då vi uti västra delen av Kanholmsfjärden fingo skåda flaggorna på norra stranden peka åt sydvest och de på södra stranden åt norr. Efter en lättsinnig och lusig kryss, hade lunchen bestämts till 1.15 men på grund av vidriga omständigheter gick den ej av durken  förr än kl 2 em. vid Ängsö. Lunchen som bestod av allt tänkbart ätligt samt c:a 2 ½ liter sprit/ det vanliga + renskt och madeira/ per subaltast ? , avdracks under känslan av att här skulle ta oss fan intet drickbart lämnas kvar på Subalta. Efter en något invecklad start, varvid Hugo IV visade ett verkligt dödsförakt för allt vad vått ville säga lyckades vi få igång en skaplig slör1) med vilkens tillhjälp vi på det mest hänsynslösa sätt distanserade moderna? kappseglare. Fotos togos under tiden ( arma framkallare) och under sol och god slör fortsattes färden genom Lindalssundet. Mot neutralitetskänslan vidriga hurrarop för en tysk ångare förekommo, varjämte det egendomliga inträffade att varken Lagerheim sov eller Karl A förbättrade sin under pingsten ständigt påspädda fylla.

1) medvind, vind snett akterifrån

Spetz    

 

Ändra till en bild som passar din sida och skriv en text som passar till bilden ovan.